Mikroplast analyserades i totalt tolv sedimentprover; Tre från Vänern, tre från Vättern och sex från Mälaren. Mikroplasterna extraherades från sedimenten med densitetsseparation och sorterades sedan genom filtrering över två filter med olika maskstorlek, 300 μm och 50 μm. Analysen gjordes under mikroskop och med infraröd spektroskopi (ATR-FTIR).
Flest mikroplaster återfanns i den mindre storleksfraktionen och klart högst halter återfanns i proverna från Stockholm. Lägst halter uppmättes i prover från områden utan direkt påverkan från tät bebyggelse. Ett undantag var ett sedimentprov från Vänern med förhöjda halter jämfört med andra utsjöprover.
Syntetiska fibrer var den vanligast förekommande typen av mikroplast sett till alla mikroplaster som hittades i sedimenten, men det varierade mycket mellan proverna. Primära mikroplaster i form av mikrosfärer hittades i relativt stora mängder i proverna från Stockholm. Jämfört med andra svenska studier så var halterna i denna studie snarlika med halter uppmätta i sediment från Västkusten men betydligt högre jämfört med prover från Hanöbukten i Sydvästra Östersjön.
Det är svårt att säga något om specifika källor till mikroplasterna i sedimenten mer än att närhet till städer kunde kopplas till förhöjda halter. Slitage från bildäck har pekats ut som en stor källa till mikroplast och att dessa partiklar p.g.a. sin höga densitet till största delen borde hamna i sediment. I denna studie återfanns endast fyra potentiella fragment från bildäck i ett av proven från Stockholm. Svarta partiklar hittades i stora mängder, framför allt i den mindre storleksfraktionen i proven från Stockholm, men bedömningen som gjordes var att dessa snarare var någon form av sotpartiklar.