Föreliggande inventeringar har utförts på initiativ av Mälarens vattenvårdsförbund samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län. Dessa utgör viktiga led i ett miljöövervakningsprogram som avser att följa olika sjöfåglars numerär över tid. Fåglar anses vara goda indikatorer på miljötillståndet. Övervakningsprogrammet baseras i hög grad på erfarenheter från metodstudier utförda 2004.
Följande inventeringsmoment aktualiserades för år 2006:
- Heltäckande inventering av storskarv
- Heltäckande inventering av Mälarens fågelskär
Det innebär att storskarven inventerades heltäckande för tredje året i följd och att Mälarens fågelskär inventerades heltäckande för andra året i följd.
Därutöver dokumenterades också den förhöjda dödlighet hos framför allt gråtrut som har rapporterats från bland annat Mälaren sedan 2002, dels inom ramen för inventeringen av fågelskär, dels genom särskilda återbesök på vissa lokaler.
Storskarv
Mälarens häckande bestånd av storskarv, representerat av underarten Phalacrocorax carbo sinensis, inventerades under perioden 22 april – 3 maj 2006. Detta var tredje gången, tillika tredje året i följd, som beståndet inventerades heltäckande och på ett enhetligt sätt sedan arten koloniserade Mälaren år 1994. Använd metod var räkning av aktiva bon, i flertalet fall genom landstigning på holmen. Inventeringen innefattade både en kontroll av 70 kända eller tänkbara häckningsplatser för storskarv, och ett eftersök av eventuella nya kolonier.
Sammanlagt hittades 22 lokaler som var bebodda av häckande storskarv, med totalt 1 945 aktiva bon. Detta innebär en minskning av antalet häckningslokaler jämfört med de båda föregående åren, då 25 holmar beboddes 2004 och 23 holmar 2005. För första gången kunde en minskning av antalet aktiva bon registreras, en minskning med 11 procent jämfört med 2005. Jämfört med 2005 upphörde två kolonier att existera medan en ny etablering tillkom. Nio kolonier hyste fler än 100 bon, den största 245 bon, och den minsta innehöll tre bon.
Några särskilda tecken på störningar av skarvkolonierna, vare sig av havsörn eller av människa, noterades inte 2006.
Förutsättningarna för årets inventering skilde sig från de båda föregående såtillvida att våren var sen liksom islossningen. Detta medförde en förskjutning av skarvarnas häckningscykel, men det bedöms att detta inte påverkade inventeringsresultatet annat än marginellt. Ett trendbrott efter den exempellösa ökningen sedan 1994 är alltså fallet. Huruvida detta trendbrott kommer att stå sig framöver är svårbedömt, men flera andra faktorer under de senaste åren har pekat på att Mälarens population bör vara nära ett maximum.
Fågelskär
För andra året i följd inventerades samtliga fågelskär i Mälaren. Med fågelskär menas öar som hyser kolonihäckande måsar eller tärnor, såväl tidigare kända som nyupptäckta. Använd metod var räkning av individer som bedöms som bofasta på lokalen. Inventeringen gäller i första hand måsar och tärnor, samt andfåglar och vadare. På ett tjog lokaler landstegs också i syfte att dels kalibrera metoden, dels dokumentera förekomst av sjuka och döda fåglar. Inventeringen utfördes under perioden 19 maj – 5 juni och omfattade totalt 290 holmar och skär som uppfyller nyssnämnda definition. Fjorton personer, fördelade på sju båtlag, deltog.
Sammanlagt inräknades 8 117 fågelindivider av 24 arter (exkl. storskarv och gråhäger) som bedömdes häcka på fågelskären. De tio talrikaste arterna var skrattmås (1 821), gråtrut (1 779), fisktärna (1 728), fiskmås (1 139), gräsand (318), vigg (306), kanadagås (289), silltrut (147), knipa (93) och storskrake (59). Antalen står sig mycket väl i jämförelse med 2005 års inventering liksom fördelningen över sjön. Några arter som till exempel småskrake och silltrut förekommer med en tyngdpunkt i sjöns östra delar.
Inte en enda sjuk eller död gråtrut hittades under den ordinarie inventeringen, vilket indikerar att den förhöjda dödlighet av framför allt gråtrut som noterats tidigare, inte var fallet 2006. Vid återbesök en månad senare på lokalerna hittades dock förhållandevis många döda adulta fisktärnor, motsvarande en dryg procent av Mälarens bestånd.
Diskussion
Sverige har ett internationellt åtagande för att bland annat vitkindad gås ska ha en gynnsam bevarandestatus. Arten, som är nyligen invandrad till Mälaren, förekommer fåtaligt och lokalt, framför allt i öster. Av sju lokaler 2006 var en skyddad som fågelskyddsområde, tillika Natura 2000-område, motsvarande knappt fyra procent av Mälarens bestånd. För fisktärnans del är läget bättre, med en femtedel av fåglarna inom Natura 2000-områden, medan en av tre lokaler för storlom återfinns inom Natura 2000.
Sammantaget minskande fisktärnan marginellt (–5 procent) mellan 2005 och 2006, men utvecklingen inom skyddade områden respektive utanför skyddade områden skiljde sig påtagligt. Medan minskningen var 11 procent utanför skyddade områden, ökade antalet fisktärnor med 15 procent inom skyddade områden. Motsvarande skillnader kan ses även hos vigg, strandskata, skrattmås och silltrut.
Resultaten för tolv arter från 2005 och 2006 års inventeringar jämförs med uppskattade beståndsstorlekar i mitten 1970-talet. Två arter har invandrat, tre har ökat och sex har minskat medan en bedöms som stabil.
Rapporten argumenterar för att inventeringarna 2005 och 2006 får en fortsättning under ett antal år framöver och att också fler arter och miljöer på sikt kan bli föremål för övervakning.