I Sverige har sedan länge de glacialrelikta kräftdjuren omfattat sex arter, nämligen sjösyrsa (Gammaracanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, vitmärla (Monoporeia affinis), pungräka (Mysis relicta), taggmärla (Pallaseopsis quadrispinosa) och skorv eller ishavsgråsugga (Saduria entomon). De enda sjöar i Sverige där alla de nämnda sex arterna påträffats är Vänern och Vättern.
Senare rön har dock visat att M. relicta i Sverige innefattar de två arterna M. relictas.str. och M. salemaai, som båda har noterats i såväl Vänern och som Vättern, men inte i Mälaren där endast M. relictas.str. har iakttagits. De båda sistnämnda arterna har i denna undersökning behandlats som en art med namnet M. relicta s.l. Gruppen glacialrelikta kräftdjur i Sverige består därför numera av sju arter.
Skattningar av tätheten hos glacialrelikta kräftdjur utfördes med hjälp av vertikalhåvning med stor håv i mörker under kvällstid i slutet av augusti/början av september 2020 i centralt belägna områden i Vänern (vid Lurö), i Vättern (vid Hästholmen) samt i tre fjärdar i Mälaren (Blacken, Görväln och Norra Björkfjärden). I de nämnda undersökningsområdena i Vänern och Vättern gjordes även undersökningar 2011, 2013 – 2019 samt i Mälaren 2015-2019.
Den skattade medeltätheten av M. relicta s.l. 2020 med 95%-konfidensintervall var 44,6 (+- 6,3) ind./m2 vid Lurö i Vänern och 29,5 (+- 6,4) ind./m2 vid Hästholmen i Vättern. Nämnda täthet vid Lurö var klart lägre än tätheten 2016 och 2017 och låg närmare tätheten 2011 – 2015 och 2018 – 2019. Tätheten vid Hästholmen låg ungefär i nivå med tidigare resultat från 2013 – 2014 och 2016 – 2019 men avvek från den högre tätheten 2011 och den låga tätheten 2015. Förhållandet med en högre uppmätt täthet i Vänern i jämförelse med Vättern överensstämmer även med resultaten från tidigare år även om tätheten 2011 var tämligen lika i de två sjöarna.
I Mälaren 2020 var den skattade medeltätheten hos M. relicta s.l. i Blacken 69,0 (+- 18,4) ind./m2 och i Görväln 56,4 (+- 5,6) ind./m2 och i Norra Björkfjärden 76,6 (+- 7,1) ind./m2. En jämförelse med tidigare år visade att den noterade tätheten i Blacken 2020 var den näst högsta som uppmätts sedan undersökningarna började i denna fjärd 2015 och stod i tydlig kontrast mot den låga täthet som uppmättes 2019. Den skattade tätheten i Görväln 2020 var den näst högsta som uppmätts sedan 2015, medan den skattade tätheten i Norra Björkfjärden kan betraktas som medelhög i jämförelse med resultaten från tidigare undersökningsår.
I Vänern och Vättern 2020 var den skattade medeltätheten av P. quadrispinosa 0,4 (+- 0,5) ind./m2 respektive 0,2 (+- 0,4) ind./m2. I Blacken 2020 var medeltätheten 2,6 (+- 1,6) ind./m2, medan arten saknades i proverna detta år i Görväln och Norra Björkfjärden.
M. affinis saknades i proverna från Vänern och Vättern 2020. I Blacken i Mälaren 2020 noterades medeltätheten 1,4 (+- 1,0) ind./m2 och i Görväln och Norra Björkfjärden skattades medeltätheten till 0,4 (+- 0,5) ind./m2 respektive 3,4 (+- 2,5) ind./m2. Tätheten av M. affinis är med stor sannolikhet mycket underskattad med den metod som använts i denna undersökning. En bättre metod är provtagning med bottenhuggare.
Den skattade medeltätheten av L.macrurus i Vänern 2020 var 7 696 (+- 1 111) ind./m2 och vid Hästholmen i Vättern 6 008 (+- 766) ind./m2. Den högsta tätheten av arten 2020 skattades i Görväln till 180 382 (+- 15 586) ind./m2. I Norra Björkfjärden var den skattade medeltätheten 33 694 (+- 3 732). I Blacken saknades arten vid undersökningarna 2015-2019 men noterades för första gången i denna fjärd 2020. Tätheten var dock mycket låg nämligen 61 (+- 40) ind./m2.
Livscykeln hos M. relicta s.l. skiljer sig åt mellan Vänern och de två andra sjöarna. I alla tre sjöarna sker av allt att döma fortplantning under hösten/vintern (vinterfortplantning) och födsel av en ny generation den efterkommande vintern/våren. I Vänern förekommer dessutom sommarfortplantning. I alla tre sjöarna tycks ettåriga livscykler dominera.