I Sverige har sedan länge de glacialrelikta kräftdjuren omfattat sex arter, nämligen sjösyrsa (Gammaracanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, vitmärla (Monoporeia affinis), pungräka (Mysis relicta), taggmärla (Pallaseopsis quadrispinosa) och skorv eller ishavsgråsugga (Saduria entomon). Senare rön har dock visat att M. relicta i Sverige innefattar de två arterna M. relictas.str. och M. salemaai. Gruppen glacialrelikta kräftdjur i Sverige består därför numera av sju arter.
Båda Mysis-arterna har noterats i såväl Vänern och som Vättern, men inte i Mälaren där endast M. relictas.str. har iakttagits. Vänern och Vättern är de enda sjöarna i Sverige där alla sju arterna har noterats. I denna undersökning har de båda Mysis-arterna behandlats som en art med namnet M. relicta s.l.
Skattningar av tätheten hos glacialrelikta kräftdjur utfördes med hjälp av vertikalhåvning med stor håv i mörker under kvällstid i slutet av augusti 2021 i centralt belägna områden i Vänern (vid Lurö), i Vättern (vid Hästholmen) samt i tre fjärdar i Mälaren (Blacken, Görväln och Norra Björkfjärden). I de nämnda undersökningsområdena i Vänern och Vättern gjordes även undersökningar 2011, 2013 – 2020 samt i Mälaren 2015-2020.
Den skattade medeltätheten av M. relicta s.l. 2021 med 95%-konfidensintervall var 26,2 (+- 4,3) ind./m2 vid Lurö i Vänern och 9,3 (+- 2,9) ind./m2 vid Hästholmen i Vättern. Nämnda täthet vid Lurö var lägre än medelnivån för alla år men i nivå med tätheten 2015 och betydligt lägre än 2016 och 2017. Den skattade medeltätheten vid Hästholmen 2021 låg i nivå med resultatet 2015 som var den lägsta tätheten som uppmätts sedan undersökningarna påbörjades 2011.
Förhållandet med en högre uppmätt täthet i Vänern i jämförelse med Vättern överensstämmer även med resultaten från tidigare år även om tätheten 2011 var tämligen lika i de två sjöarna.
I Mälaren 2020 var den skattade medeltätheten hos M. relicta s.l. i Blacken 51,5 (+- 9,0) ind./m2 och i Görväln 29,6 (+- 4,3) ind./m2 och i Norra Björkfjärden 44,3 (+- 6,2) ind./m2.
I Mälaren 2021 var den skattade medeltätheten hos M. relicta s.l. i Blacken 51,5 (+- 9,0) ind./m2, i Görväln 29,6 (+- 4,3) ind./m2 och i Norra Björkfjärden 44,3 (+- 6,2) ind./m2 . En jämförelse med tidigare år visade att medeltätheten i Blacken 2021 låg över medelnivån för alla år medan medeltätheten i Görväln låg under medelnivån för alla år. I Norra Björkfjärden låg tätheten i nivå med tätheten 2017, som var den lägsta sedan 2015.
I Vänern och Vättern 2021 var den skattade medeltätheten av P. quadrispinosa låg liksom tidigare år. I Vänern var den dock den högsta som uppmätts och skattades till 7,7 (+- 1,6) ind./m2. I Vättern skattades tätheten till 2,7 (+- 2,2) ind./m2, vilket var den näst högsta som uppmätts i Vättern. I Blacken 2021 var medeltätheten 2,8 (+- 1,7) ind./m2 och i Görväln 0,18 (+- 0,4) ind./m2 , medan arten saknades i proverna detta år i Norra Björkfjärden.
M. affinis saknades i proverna från Vänern, Vättern och Mälaren 2021. Tätheten av M. affinis är med stor sannolikhet mycket underskattad med den metod som använts i denna undersökning. En bättre metod är provtagning med bottenhuggare.
Den skattade medeltätheten av L.macrurus i Vänern 2021 var 15 856 (+- 1 374) ind./m2 och vid Hästholmen i Vättern 9 347 (+- 1 323) ind./m2. Den högsta tätheten av arten 2021 noterades i Görväln där 110 927 (+- 7 477) ind./m2 uppmättes. I Norra Björkfjärden var den skattade medeltätheten 86 992 (+- 7 542). I Blacken saknades arten vid undersökningarna 2015-2019 men noterades i mycket litet antal 2020 och 2021.
Livscykeln hos M. relicta s.l. skiljer sig åt mellan Vänern och de två andra sjöarna. I alla tre sjöarna sker av allt att döma fortplantning under hösten/vintern (vinterfortplantning) och födsel av en ny generation den efterkommande vintern/våren. I Vänern förekommer dessutom sommarfortplantning. I alla tre sjöarna tycks ettåriga livscykler dominera.