– resultat av håvning. Författare Björn Kinsten
I Sverige har sedan länge de glacialrelikta kräftdjuren omfattat sex arter, nämligen sjösyrsa (Gammaracanthus lacustris), Limnocalanus macrurus, vitmärla (Monoporeia affinis), pungräka (Mysis relicta), taggmärla (Pallaseopsis quadrispinosa) och skorv eller ishavsgråsugga (Saduria entomon). Senare rön har dock visat att M. relicta i Sverige innefattar de två arterna M. relictas.str. och M. salemaai. Gruppen glacialrelikta kräftdjur i Sverige består därför numera av sju arter.
Båda Mysis-arterna har noterats i såväl Vänern och som Vättern, men inte i Mälaren där endast M. relicta s.str. har iakttagits. Vänern och Vättern är de enda sjöarna i Sverige där alla sju arterna har iakttagits. I denna undersökning har de båda Mysis-arterna behandlats som en art med namnet M. relicta s.l.
Skattningar av tätheten hos de glacialrelikta kräftdjuren utfördes med hjälp av vertikalhåvning med stor håv i mörker under kvällstid i slutet av augusti 2024 i centralt belägna områden i Vänern (vid Lurö), i Vättern (vid Hästholmen) samt i tre fjärdar i Mälaren (Blacken, Görväln och Norra Björkfjärden). I de nämnda undersökningsområdena i Vänern och Vättern gjordes även undersökningar 2011, 2013 – 2023 samt i Mälaren 2015 – 2023.
Den skattade medeltätheten av M. relicta s.l. i slutet av augusti 2024 med 95%-konfidensintervall var 74,3 (+- 12,2) ind./m2 vid Lurö i Vänern och 39,9 (+- 7,3) ind./m2 vid Hästholmen i Vättern. Förhållandet med en högre uppmätt täthet i Vänern i jämförelse med Vättern överensstämmer även med resultaten från tidigare år.
I Mälaren 2024 var den skattade medeltätheten av M. relicta s.l. i Blacken 64,5 (+- 8,7) ind./m2, i Görväln 106,0 (+- 10,5) ind./m2 och i Norra Björkfjärden 190,1 (+- 20,9) ind./m2. En jämförelse med tidigare undersökningsår visade att de nämnda tätheterna i Görväln och Norra Björkfjärden var de näst högsta i respektive fjärd som uppmätts medan tätheten i Blacken var klart lägre än de två senaste åren och låg mer i nivå med åren dessförinnan.
I Vänern och Vättern 2024 var den skattade medeltätheten av P. quadrispinosa låg liksom tidigare år. I Vänern skattades medeltätheten till 1,0 (+- 1,2) ind./m2 och i Vättern noterades medeltätheten 1,2 (+- 1,2) ind./m2. I mälarfjärden Blacken 2024 var medeltätheten 1,3 (+- 0,9) ind./m2 vilket också var en låg täthet i nivå med tidigare år med undantag för 2023 då tätheten var klart högre. I håvproven från Görväln och Norra Björkfjärden 2024 saknades däremot P. quadrispinosa.
M. affinis saknades i håvproverna från Vänern och i Görväln i Mälaren, 2024 och noterades i låg täthet i Vättern och i de två mälarfjärdarna Blacken och Norra Björkfjärden. Tätheten av M. affinis är med säkerhet mycket underskattad med den metod som använts i denna undersökning. En bättre metod för att skatta tätheten av denna art är provtagning med bottenhuggare, vilket görs inom ramen för den nationella miljöövervakningen (SLU).
Den skattade medeltätheten av L. macrurus i Vänern 2024 var 11 842 (+- 1670) ind./m2 och i Vättern 7 466 (+- 2 771) ind./m2, vilket låg ungefär i närheten av medelnivån för alla undersökningsåren. I Görväln uppmättes 73 514 (+- 5 791) ind./m2 av arten, vilket var den lägsta tätheten som uppmätts i jämförelse med tidigare år. I Norra Björkfjärden var den skattade medeltätheten 2024 37 468 (+- 11 777) ind./m2, vilket också var en jämförelsevis låg täthet vid denna provtagningspunkt. I Blacken påträffades inte arten vid undersökningarna 2015 – 2019 men noterades i mycket litet antal 2024, liksom 2020 – 2023. I mälarfjärdarna Görväln och Norra Björkfjärden har medeltätheten av L. macrurus under alla undersökningsår sedan 2015 varit klart högre än i Vänern och Vättern, medan arten har haft en mycket låg täthet eller har saknats i Blacken.
Vid undersökningarna 2023 och 2024 har även försök gjorts för att skatta den vertikala fördelningen av M. relicta s.l. och L. macrurus. Resultatet 2024 visade att den största relativa tätheten av M. relicta s.l. i Lurö (Vänern) fanns på 20 – 40 meters djup, medan den vid Hästholmen (Vättern) noterades i skikten 20 – 40 och 40 – 60 meter. Den största relativa tätheten uppmättes i Blacken (Mälaren) i skiktet 10 – 15 meter, i Görväln i skiktet 20 – 40 meter och i Norra Björkfjärden i skiktet 40 – 60 meter.
Längdmätningar av M. relicta s.l. visade att livscykeln skiljer sig åt mellan Vänern och de två andra sjöarna. I alla tre sjöarna sker av allt att döma fortplantning under hösten/vintern (vinterfortplantning) och födsel av en ny generation den efterkommande vintern/våren. I Vänern förekommer dessutom sommarfortplantning. I alla tre sjöarna tycks ettåriga livscykler dominera.
En ny situation har uppstått i Mälaren då två främmande mysider, Hemimysis anomala och Limnomysis benedeni, har invaderat åtminstone den östligaste delen av sjön. Tre mysidarter förekommer alltså nu i Mälaren och finns nu i såväl sjöns littoral som pelagial.