Under september 2019 kartlades antal bestånd inom västra Mälaren, inom en yta av 180 km2. Kartläggningen utfördes genom att okulärbesiktiga alla delar av området från ett sportflygplan och på det sättet markera bekräftade eller misstänkta bestånd av sjögull.
Därefter besöktes alla bestånd, bekräftade och misstänkta, med båt. Bestånden tangerades som regel inte med båt utan drönare användes för att verifiera eller avfärda misstänkta bestånd. Drönarens lodfoton användes för att mäta yta av alla bestånd.
Sammanlagt identifierades sjögull på 14 platser i västra Mälaren. På varje plats fanns ett eller flera bestånd av sjögull (i genomsnitt 5,9 bestånd per plats). Totalt påträffades 83 bestånd med en genomsnittlig yta om 1 182 m2 (Standardfel ± 502). En total area av sjögull mättes till 10,9 ha. Av den totala arealen bekämpades 9,7 % (1,1 ha) med ramar.
Inventeringen berörde Kungsör, Köping, Hallstahammar, Eskilstuna och Västerås kommun. Den största ytan av sjögullsbestånd påträffades i Kungsörs kommun (7,54 ha, varav 0,2 under ramar) följt av Eskilstuna (1,78 ha, varav 0,4 ha under ramar), Västerås (1,49 ha varav 0,4 ha under ramar) och Köpings kommun (0,065 ha, inga ramar). Inga bestånd av sjögull hittades i Hallstahammars kommun.
Jämfört med tidigare kunskap från 2017 (Sandsten m. fl. 2017) om sjögullsbestånd i västra Mälaren (3,9 ha) ser vi en ökning om 180 %. Inventeringen 2017 gjordes dock med en metod som inte var så detaljerad som den som användes under 2019. Jämförelser av resultaten för de två inventeringarna bör därför göras med stor försiktighet.
Metoden som använts under 2019 är bedömd som mer tillförlitlig och mer kostnadseffektiv jämfört med tidigare insatser. Bedömningen är att det finns ett mörkertal, i synnerhet för de bestånd av sjögull som växer integrerat med vass och gäddnate och därför är svåra att upptäcka. I rapporten finns en diskussion kring resultatet som omfattar förändringen i antal och yta av bestånd och kring metodens för- och nackdelar.