Vädret i Mälarregionen år 2003 var rätt så normalt till skillnad från de senaste åren. Endast mindre avvikelser jämfört med det normala under referensperioden 1961-90 kunde noteras. Vintern var kall och torr, våren kom tidigt och med lite nederbörd. Först i maj kom större nederbördsmängder. Väderförhållandena under vintern påverkar vattenkvaliteten under större delen av året vilket framgår av följande avsnitt.
Tillståndet något bättre
Tillståndsklassningen för fosfor, kväve och kloro- fyll visade på en något förbättrad situation än året innan. Bästa tillstånd uppvisade Prästfjär- den, Björkfjärden och Görväln, fjärdar med stora vattenvolymer och liten direktpåverkan via tillrin- ning. Sämst var tillståndet i Galten och Västerås- fjärden med tillståndsklass 5, d.v.s. extremt höga klorofyllhalter (figur 1). Dessa fjärdar hade också det största antalet av potentiellt toxinproducerande cyanobakterier (blågrönalger).
Förbättrade syrgasförhållanden
Temperaturskiktningen var inte lika stark detta år som år 2002. Syrgassituationen blev därför generellt en aning bättre. Annorlunda var det i Skarven där det i september noterades syrgasbrist inte bara i bottenvattnet utan även i ytligare skikt (på 15 m djup).
Lägre vattenfärg
Även ljusförhållanden var bättre än under året innan. Vattenfärgen minskade i hela Mälaren och färgvärdet för perioden februari-september låg nära medelvattenfärgen sedan mätningarna startade 1965. Den största förändringen från 2002 till 2003 noterades i Galten i början på året där vattenfärgen nästan halverats (figur 2). Den låga vattenfärgen i början på året är förmodligen ett resultat av den kalla och torra vintern. Avrinningen och därmed transporten av bl. a. humusämnen, vilket bidrar till en ökad vattenfärg, har således varit låg jämfört med de senaste åren.
Minskade halter näringsämnen
Halterna av totalfosfor och totalkväve var också lägre jämfört med 2002. Det var tydligast under vinter- och vårsäsongen. Förmodligen är det åter- igen den kalla och torra vintern som ligger bakom de lägre halterna av näringsämnen i Mälaren 2003.
Mot slutet av sommaren uppstod som vanligt näringsbrist i ytvattnet och en ackumulation av näringsämnen i bottenvattnet. Som nämnts tidigare rådde på grund av den långa temperaturskiktningen syrgasbrist i Skarven i september. Som en följd av denna skiktning och bristen på syrgas så steg halterna av fosfatfosfor och ammoniumkväve i bottenvattnet till mycket höga nivåer.
Höga halter klorofyll i maj
Från att ha varit nästan noll i början av året steg halterna av klorofyll a i maj då kiselalgsblom- ningen nådde sin kulmen för att sedan sjunka något i början av sommaren. Senare i augusti kom nästa klorofylltopp med blomning av cyanobakterier. Sett över perioden maj – augusti så var det i de västliga fjärdarna som halterna blev extremt höga.
Intensiv vårblomning av kiselalger
Vårblomningen av kiselalger var ovanligt intensiv i maj, med stora biovolymer som resultat. Arten Aulacoseira islandica nådde en riktigt stor bio- volym i Granfjärden (4,4 mm3/l). Efter kisel- algsblomningen utvecklades cyanobakterierna. Generellt blev deras blomning mindre intensiv jämfört med året innan, men i Galten och Ekoln registrerades dock en större biovolym. I Galten var det som vanligt den kvävefixerade arten Aphanizomenon flos-aquae (knippvattenblom) och en varietet av denna som dominerade. Ekoln präg- lades av den rödfärgade och trådformiga arten Planktothrix prolifica i juli-oktober (se omslags- bild). Denna cyanobakterie är alltid toxisk och kan därför skapa problem vid massutveckling, både vad gäller badvatten- och dricksvattenkvalitet. Orsaken till artens successiva ökning i Ekoln behöver utredas.
Normala poulationer djurplankton
Endast mindre avvikelser från det normala så- som generellt större antal och större biovolym av hjuldjur i Ekoln samt stor biovolym av hjuldjur i Granfjärden i september. I övrigt överensstämde zooplanktonsamhällenas individtäthet, biovolym och artsammansättning med den samhällsstrukur som förväntas på de olika stationerna i Mälaren.
Upp och ner för vitmärlor
Djurtätheten på bottnarna ökade i Granfjärden, Prästfjärden och S. Björkfjärden men minskade i Ekoln, Skarven och Görväln. På de stora fjärdarna gynnades djuren av de förbättrade syrgashalterna Ökningen var störst i de fjärdar där vitmärlor (Monoporeia affinis) dominerar. I Görväln note- rades återigen en nedgång av vitmärlor trots god tillgång på syrgas. Stora fluktuationer i vitmärlor- nas täthet är dock inget onormalt. Möjligen kan fällningsslam aluminiumhydroxid) från Görvälns vattenverk ha transporterats utmed bottnarna vilket kan ha påverkat vitmärlorna negativt.