Varmare än normalt. Årsmedeltemperaturen 2004 var ungefär en grad högre än normalt i Mälarens närområde (Västerås) och nederbörden var ungefär 16 % större än normalt (539 mm) för området. Lägre och högre vattenstånd Snösmältning och vårflod inträffade redan i februari-mars och medförde ett något högre vattenstånd än normalt. April var varmare och torrare än normalt, vilket bidrog till ett lägre vattenstånde under våren. I juni och juli regnade det dock mycket, vilket bidrog till att vattenståndet återigen blev högre än normalt under hösten.
Vattenkemi
Oskiktat i tre relativt grunda fjädar Under sommaren 2004 var vattnet oskiktat (cirkulerande) i Galten, Västeråsfjärden och Ulvhällsfjärden, som är tre relativt grunda fjärdar. I Svinnegarnsviken förelåg en svag skiktning vid provtagningstillfällena från april till och med augusti.
Mycket god buffertförmåga I hela Mälaren var årslägsta pH-värde 6,8 eller högre (nära neutralt) och buffertkapaciteten var mycket god.
Kalkhaltig jord kring Ekoln
Konduktiviteten, som är ett mått på den totala halten lösta salter i vatten, var högst i Ekoln och Skarven och minskade ju längre västerut som provtagningen utfördes. Vattnet i Ekoln och Skarven innehöll 6-7 gånger mer kalcium än i Galten, där tillrinningsområdets jordar och berggrund är kalkfattigare. Halterna av magnesium, natrium, kalium, klorid och sulfat var lägre, men fördelningen var ungefär den samma som för kalcium.
Hög konduktivitet i Svinnegarnsviken
I mars var konduktiviteten, alkaliniteten, fosfor, kväve och kisel väsentligt högre i bottenvattnet än i ytvattnet i Svinnegarnsviken. Ammoniumhalten var mer än tio gånger högre än under resten av året, vilket tyder på att vatten från avloppsreningsverket i Enköping skiktats in strax ovanför botten. Ammonium förbrukar syre vid omvandling till nitrit och nitrat. Syreförhållandena var dock relativt goda även i bottenvattnet. Förhållandena var ungefär lika 2002 och 2003.
Låga till måttligt höga TOC-halter
I Prästfjärden, Södra Björkfjärden och Svinnegarnsviken var halten av organiska ämnen låg. På övriga stationer var den måttligt hög. Halten var högst på stationer närmast tillrinnande vattendrag och lägst i de centrala, djupare delarna av sjön.
Betydligt färgat i Galten och Västeråsfjärden
Vattnets färg är främst ett mått på mängden humus och järn i vattnet. Mälarens vattenfärg följde samma mönster som halten av organiska ämnen (TOC). Vattnet var svagt färgat i Prästfjärden, Södra Björkfjärden och i Görväln, som är djupa klarningsbassänger. I Galten och Västeråsfjärden var vattnet betydligt färgat. På övriga stationer var det måttligt färgat.
Nästan syrefritt i Skarven
Syrgashalten var lägst i Skarven där nästan syrefritt tillstånd rådde i bottenvattnet i mars, augusti och september. Syrefattigt tillstånd förelåg i augusti i bottenvattnet i Granfjärden och Svinnegarnsviken samt i Ekoln i september. I Blacken och Södra Björkfjärden förekom svagt syretillstånd. I övriga stationer rådde måttligt syrerikt eller syrerikt tillstånd. Syre förbrukas vid nedbrytningen av organiskt material och när sjön är skiktad tillförs inget nytt syre till bottenvattnet och då kan syrebrist uppstå. När sjön cirkulerar blandas hela vattenmassan varvid bottenvattnet syresätts.
Generellt mer syrgas 2004
Syrgashalterna 2004 var generellt högre än 2003. Även 2003 var det syrgasbrist i bottenvattnet i Skarven och Granfjärden under slutet av sommaren. I Blacken var det nästan syrefritt 2003.
Måttligt hög till hög halt av närsalter
Fosfor- och kvävehalterna var lägst i de djupa fjärdarna: Prästfjärden, Södra Björkfjärden och Görväln. Fosforhalten var hög på övriga stationer. Kvävehalten var mycket hög i Ekoln och Skarven samt hög på övriga stationer (Figur A). Närsalthalterna var generellt något högre än 2003, men bedömningen var i stort sett den samma.
Stort siktdjup i Görväln och mycket litet i Galten och Västeråsfjärden
Siktdjupet var stort i Görväln som är en djup del av Mälaren med låg klorofyllhalt, svagt färgat vatten och en måttligt hög halt av organiska ämnen. I Galten och Västeråsfjärden, som är relativt grunda och oskiktade delar av Mälaren med höga klorofyllhalter, betydligt färgat vatten och måttligt höga halter av organiska ämnen, var siktdjupet mycket litet.
Växtplankton
Mest kiselalger i maj Biomassan av vårutvecklande kiselalger var i alla undersökta delar av Mälaren högst i maj förutom i Görväln som hade en högre biomassa i april. I samtliga delar var det släktet Aulacoseira som dominerade biomassan.
Blågrönalger i Granfjäden
Av de delar av Mälaren där fullanalys gjorts var det endast i Granfjärden som blågrönalger utgjorde någon betydande del av biomassan i augusti. Den dominansen fortsatte in i september. Galten hade en högre biomassa av blågrönalger i juli jämfört med augusti. I de övriga delarna dominerade rekylalger, pansarflagellater och kiselalger under den senare delen av säsongen.
Galten var näringsrikast och artrikast
Sammantaget visade planktonundersökningen 2004 att Galten hade ett näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd. Galten var dock samtidigt den artrikaste lokalen i undersökning. Ekoln och Granfjärden visade på ett näringsrikt tillstånd medan Görväln och Björkfjärden uppvisade en lägre näringsrikedom och bedöms som måttligt näringsrika.
Vattenblommande blågrönalger i fyra delar
Vattenblommande blågrönalger förekom i fyra delar av Mälaren: i Galten utvecklades de tidigt och hade sitt maximum i mitten av juli då släktena Anabena och Aphanizomenon dominerade, i Granfjärden och Västeråsfjärden var biomassan av blågrönalger som högst i augusti och i Ulvhällsfjärden ökade mängden blågrönalger under säsongen och nådde sitt maximum i september då Aphanizomenon klebahnii blommade.
Djurplankton
Högst artrikedom i Granfjärden Totalt identifierades 60 djurplanktonarter i Mälaren 2004. Artrikedomen var högst i Granfjärden och lägst i Södra Björkfjärden. Djurplanktonsamhällen innehåller sällan sällsynta arter, men dess mångfald påverkas ändå av miljöförhållanden och arters spridning. I Mälaren fanns djurplanktonarter som indikerade näringsrikedom och andra som åskådliggjorde naturlig och mänsklig påverkan på arters utbredning. Den glacial-relikta hoppkräftan (copepoden) Limnocalanus macrurus var livskraftig, men här fanns också människospridda invasionsarter, som larver av vandrarmusslan, Dreissena polymorpha, och en invandrad rotatorie, Kellicottia bostoniensis.
Lägre djurplanktontäthet än året innan Under 2004 var tätheten av djurplankton i Mälaren mindre än året innan på tre av fyra provtagna lokaler. De lägsta djurplanktonmängderna uppmättes i Södra Björkfjärden. I Granfjärden fortsatte den fleråriga trenden med minskande tätheter. I Ekoln återgick situationen till de förhållanden som rådde åren närmast före de höga tätheterna sommaren 2003, medan situationen i Görväln motsvarade ett normalår.
Granfjärden mest näringspåverkad Miljösituationen varierade mellan de provtagna lokalerna. Utifrån djurplanktonsamhällenas egenskaper under 2004 bör Granfjärden och Görväln klassificeras som de mest näringspåverkade och Södra Björkfjärden som den minst näringspåverkade.
Bottenfauna
Bottenfaunan visade syrefattigdom Bottenfaunan visade på måttlig näringsrikedom i samtliga provytor 2004. I Görväln, S. Björkfjärden och N. Prästfjärden bedömdes förhållandena som syrerika, medan de bedömdes som måttligt syrerika i N. Ekoln och Granfjärden. I Skarven saknades syrekrävande arter helt och förhållandena i bottenvattnet bedömdes därför vara syrefattiga. Jämfört med tidigare år tycks syre- och näringssituationen ha varit relativt oförändrad i samtliga provytor utom Görväln och Granfjärden, där en förbättring kunnat observeras. I Görväln har den biologiska produktionen minskat samtidigt som relativt känsliga arter av mygglarver koloniserat provytan. I Granfjärden finns en antydan om ett förbättrat syre- och näringstillstånd, med minskade tätheter av tåliga arter.