Varmare än normalt. Årsmedeltemperaturen i Mälarens närområde (Hässlö – Västerås) var drygt en grad högre än normalt. I januari var det nästan fem grader högre temperatur än under normalperioden 1961-1990. Årsnederbörden var 580 mm, vilket var ungefär 8 % större än normalt för området.
Högst vattenstånd i januari. Snösmältning och en liten vårflod inträffade redan i januari-februari, vilket medförde att vattenståndet blev högre än normalt i januari. April var varmare och torrare än vanligt, vilket bidrog till ett lägre vattenstånd under våren. Årsflödet ut från Mälaren var 3600 Mm3, vilket var 25 % lägre än genomsnittet under perioden 1968-2004.
Vattenkemi
Måttligt hög till hög halt av närsalter Fosfor- och kvävehalterna bedömdes som måttligt höga i de djupa fjärdarna: Prästfjärden, Södra Björkfjärden och Görväln. Fosforhalten var hög på övriga stationer. Kvävehalten var mycket hög i Ekoln och Skarven samt hög på övriga stationer. Utgående från kvoten mellan kväve och fosfor var det generellt balans mellan kväve och fosfor. Endast i Ekoln och Skarven rådde kväveöverskott. Vid höga halter och balans mellan kväve och fosfor finns risk för massutveckling (blomning) av blågrönalger. Planktonundersökningen visade att endast i Galten och Granfjärden utgjorde blågrönalger en betydande del av biomassan i augusti.
Mycket hög ammoniumhalt i Svinnegarnsviken I mars var konduktiviteten, alkaliniteten, fosfor-, kväve- och kiselhalterna väsentligt högre i bottenvattnet än i ytvattnet i Svinnegarnsviken. Ammoniumhalten var mer än tio gånger högre än vid övriga mättillfällen, vilket tyder på att vatten från avloppsreningsverket i Enköping skiktats in strax ovanför botten. Ammonium förbrukar syre vid omvandling till nitrit och nitrat och kan ge gifteffekter genom att syrehalten blir mycket låg. Ammonium kan också under vissa betingelser omvandlas till ammoniak, som är mycket giftigt. Låga till måttligt höga TOC-halter Halten av organiska ämnen (TOC) var högst på stationer närmast tillrinnande vattendrag och lägst i de centrala, djupare de larna av sjön. I Prästfjärden och Södra Björkfjärden bedömdes medelhalten som låg och på övriga stationer som måttligt hög.
Svagt färgat och betydligt färgat vatten
Vattnet var svagt färgat i Prästfjärden, Södra Björkfjärden och i Görväln, som är djupa klarningsbassänger. I Galten och Västeråsfjärden var vattnet betydligt färgat. På övriga stationer var det måttligt färgat. Vattnets färg är främst ett mått på humus- och järnhalter och Mälarens vattenfärg följde samma mönster som halten av organiska ämnen (TOC).
Nästan syrefritt i bottenvattnet i Skarven och Galten
Syrgashalten var lägst i Skarven där nästan syrefritt och syrefattigt tillstånd rådde i bottenvattnet i mars och under sensommaren (augusti och september). I Galten var det nästan syrefritt i juli då vattnet var skiktat under en period. Endast i de djupa fjärdarna Görväln och Prästfjärden förelåg måttligt syrerikt tillstånd. För övriga stationer visade årslägsta syrehalt på syrefattiga eller svaga syretillstånd.
Litet – mycket litet siktdjup i västra delen
Siktdjupet i augusti bedömdes som måttligt stort i Prästfjärden och österut i Mälaren och som litet till mycket litet i de västra fjärdarna.
Hög klorofyllhalt i Galten och Blacken
Klorofyllhalten i augusti bedömdes som hög i Galten och Blacken, som låg i Prästfjärden och österut, samt som måttligt hög på stationerna däremellan.
Mycket god buffertförmåga
I hela Mälaren var årslägsta pH-värde 7,0 eller högre (nära neutralt) och buffertkapaciteten var mycket god. Högst konduktivitet i Ekoln och Skarven Konduktiviteten, som är ett mått på den totala halten lösta salter i vatten, var högst i Ekoln och Skarven och minskade ju längre västerut som provtagningen utfördes.
Växtplankton
Centriska kiselalger var vanliga i maj i Ekoln och Södra Björkfjärden Biomassan av vårutvecklande kiselalger var högst i maj i alla undersökta delar av Mälaren. Det var främst släktet Aulacoseira som dominerade biomassan. Centriska kiselalger utgjorde också en betydande del av biomassan i Ekoln och Södra Björkfjärden.
Blågrönalger i Granfjärden och Galten
Endast i Granfjärden och Galten urgjorde blågrönalger en betydande del av biomassan i augusti. Granfjärden hade sin blågrönalgtopp i augusti, men det var inte någon egentlig blomning, eftersom den uppmätta biomassan var relativt låg. I Galten var biomassan av blågrönalger störst i september och det var framförallt Aphanizomenon som dominerade. Jämfört med 2002 och 2003 har intensiteten i blomningen varit mindre i Galten och Västeråsfjärden de två senaste åren.
Näringsrikt och artrikt i Galten
Sammantaget visade planktonundersökningen att Galten hade ett näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd. Galten var samtidigt den artrikaste lokalen i undersökningen. Ekoln och Granfjärden visade på ett näringsrikt tillstånd medan Görväln och Björkfjärden uppvisade en lägre näringsrikedom och bedömdes som måttligt näringsrika. Bedömningarna är desamma som år 2004.
Djurplankton
Flest arter i Granfjärden – minst i Ekoln Totalt identifierades 62 djurplanktonarter i Mälaren 2005. Artrikedomen var högst i Granfjärden och lägst i Ekoln. Det fanns arter som indikerade näringsrikedom och andra som indikerade naturlig och mänsklig påverkan på arters utbredning. Den glacialrelikta hoppkräftan (copepoden) Limnocalanus macrurus var livskraftig. Här fanns också människospridda invasionsarter, som larver av vandrarmusslan, Dreissena polymorpha, och en invandrad rotatorie, Kellicottia bostoniensis.
Högre djurplanktontäthet än året innan
Under 2005 var tätheten av djurplankton i Mälaren tidvis högre än året innan på tre av fyra provtagna lokaler. Situationen 2004 med jämförelsevisa låga tätheter var således inte stabil. De högsta djurplanktonmängderna uppmättes i Granfjärden och Ekoln och flest näringsindikerande arter påträffades i Granfjärden och Görväln.
S. Björkfjärden minst näringspåverkad Miljösituationen varierade mellan de provtagna lokalerna, men utifrån djurplanktonsamhällenas egenskaper kvarstår bedömningen från 2004: Granfjärden och Görväln klassificeras som de mest näringspåverkade, Ekoln intar en mellanställning och Södra Björkfjärden bedöms som den minst näringspåverkade.
Bottenfauna
Måttlig näringsrikedom Bottenfaunan domineras av fåborstmaskar, tofs- och fjädermyggor samt vitmärlor.
Bottenfaunan visade generellt på måttligt näringsrika förhållanden, men i Södra Björkfjärden och norra Prästfjärden var bedömningen på gränsen till näringsfattiga förhållanden. I Skarven förelåg ett måttligt syrerikt tillstånd i bottenvattnet, medan tillståndet bedömdes som syrefattigt i Granfjärden och som syrerikt på övriga provytor.
Oförändrade eller förbättrade förhållanden Utgående från bottenfaunasamhället tycks syre- och näringssituationen ha varit relativt oförändrad i Ekoln, Skarven och Södra Björkfjärden jämfört med tidigare år. I Görväln, Granfjärden och Prästfjärden finns en antydan till förbättrade förhållanden sedan slutet på 1990-talet. I Görväln och norra Prästfjärden har vitmärla återigen koloniserat provytorna och sannolikt konkurrerat ut andra känsliga arter. Vitmärlan uppvisar normalt stora mellanårsvariationer med avseende på täthet och har inte bedömts indikera ett försämrat näringsämnestillstånd.