Årsmedeltemperaturen i Västerås (Hässlö) var 6,8°C, vilket var 0,8 grader högre än normalt. Årsnederbörden var 419 mm, vilket var 23 % mindre än normalt och påverkade vattenståndet, som, med undantag av januari, var 1 – 10 cm lägre än normalt. Årsutflödet till Saltsjön var ca 4 000 Mm3 och ett av de lägsta under perioden 1966-2013.
Årslägsta pH-värde (6,9) uppmättes i Galten. Vattnet bedömdes som nära neutralt och buffertförmåga (alkaliniteten) var mycket god i hela Mälaren. Kalkrika jordarter i nordöstra delen av Mälaren medförde att alkalinitetet samt konduktiviteten, som är ett mått på den totala halten lösta salter i vatten, var högst i Ekoln och Skarven och minskade ju längre västerut som provtagningen utfördes. Även årsmedelhalterna av kalcium, kisel, organiskt material och kväve var högre i Ekoln och Skarven än i övriga Mälaren. Halten av kväve bedömdes som mycket hög i Ekoln och Skarven, låg i Prästfjärden, Södra Björkfjärden och Görväln samt måttligt hög i övriga provpunkter.
Kvävehalten var generellt i nivå med medelhalten för perioden 2007-2012. När Svinnegarnsviken var isbelagd vid provtagningstillfällena i februiari och april var ammoniumkvävehalten kraftigt förhöjd i jämfört med i ytvattnet. Även konduktiviteten, alkaliniteten samt halterna av nitratnitritkväve och totalkväve var förhöjda, vilket tyder på att avloppsvatten lagrats in vid botten. Halten av totalfosfor var högst (hög) i Västeråsfjärden och lägst (måttligt hög) i de djupa fjärdarna Prästfjärden, Södra Björkfjärden och Görväln. Mängden näringsämnen som tillförs ett vatten beror på vad som finns inom avrinningsområdet, eftersom människor, skogs- och jordbruksmark, reningsverk, enskilda avlopp, industrier och dagvatten tillsammans med deposition från atmosfären kan tillföra näringsämnen.
Vattnets färg, som är ett mått på mängden löst organiskt material i vattnet (såsom humusämnen) samt metallerna järn och mangan, avtog successivt från starkt färgat i Galten till svagt färgat i Södra Björkfjärden. I nordöstra delen var vattnet mer färgat i Ekoln än nedströms i Skarven och Görväln. Nedbrytning av organiskt material tär på vattnets syreförråd och kan leda till dåliga syreförhållanden. I Blacken, Granfjärden och Svinnegarnsviken rådde nästan syrefritt tillstånd i bottenvattnet i augusti. I Ekoln och Skarven rådde svagt syretillstånd (3-5 mg/l) i augusti och september.