För fjärde året i rad har Mälarens fågelskär inventerats och för femte året har skarvarna i Mälaren räknats. Arbetet har gått mycket bra och vi kan glädjas åt att vi nu kan lägga ännu ett års arbete till handlingarna.
Värdet av tidsserierna ökar för varje år som går. Fyra-fem år kan synas som en lång tid men för att se tydliga trender behövs ofta ytterligare några års räkningar. Det visar inventeringarna i Vänern, Vättern och Mälaren när de jämfördes i Naturvårdsverkets årsskrift från miljöövervakningen, ”Sötvatten 2008” (Landgren & Pettersson, 2008). Många intressanta skillnader och likheter kan noteras mellan Vänerns, Vätterns och Mälarens fågelfauna som använder samma metod för inventering. Vänern har nu femton års inventeringar bakom sig och Vättern sju. Förhoppningsvis kommer samarbetet att fördjupas och fler liknande utvärderingar att publiceras i framtiden.
Gedigna dataset är alltid efterfrågade. Aktuella projekt som efterfrågat våra data är utredningar om Mälarens reglering och ett forskningsprojekt som fokuserar på förändringar av strandmiljöer och sammanhängande förändringar av biologisk mångfald. Andra exempel på användningsområden är uppföljning av Natura2000-områden och fågelskyddsområden
Storskarv
Mälarens häckande storskarvar, representerade av underarten Phalacrocorax carbo sinensis (”mellanskarv”), inventerades under perioden 19-24 april 2008. Detta var femte året i rad som beståndet inventerades heltäckande och på ett enhetligt sätt.
Sammanlagt hittades 21 kolonier med häckande storskarv, med totalt 2 359 aktiva bon. Detta innebär en ökning med en (1) koloni jämfört med 2007, men är samtidigt en nettominskning med 117 aktiva bon (–5 %).
Några tecken på störningar av skarvkolonierna noterades inte 2008, vare sig av människa eller av havsörn.
Fågelskären
Mälarens fågelskär inventerades heltäckande för fjärde året i följd. Med fågelskär menas öar som hyser kolonihäckande måsar eller tärnor, såväl tidigare kända som nyupptäckta. Använd metod var räkning av individer som bedöms som bofasta på lokalen. Inventeringen gäller i första hand måsar och tärnor, samt andfåglar och vadare. På tjugo lokaler landstegs också i syfte att dels kalibrera metoden, dels dokumentera förekomst av sjuka och döda fåglar men i år även för att få ett mått på gråtrutens reproduktion. Inventeringen utfördes under perioden 20 maj – 1 juni och omfattade totalt 328 holmar och skär som uppfyller nyssnämnda definition. Fjorton personer deltog i fältarbetet.
Sammanlagt inräknades 7 951 fågelindivider av 28 arter (exkl. storskarv och gråhäger) som bedömdes häcka på fågelskären. De tio talrikaste arterna var gråtrut (1 933), skrattmås (1 754), fisktärna (1 226), fiskmås (1 132), vigg (401), gräsand (377), kanadagås (209), knipa (156), silltrut (121) och storskrake (85). Gråtruten visar nu tydliga tecken på återhämtning medan fisktärnan fortsätter att minska.
Ingen sjuk fågel dokumenterades i år och antalet döda fåglar var också mycket lågt, en vardera av skrattmås och kråka. Ett försök gjordes att mäta gråtrutens reproduktion genom att räkna antalet ägg och ungar i samband med landstigning på 20 lokaler. Sammanfattningsvis är det av olika skäl tveksamt om detta ger ett bra mått på reproduktionen. Separata besök, t.ex. i slutet av juni, kan förmodligen ge bättre resultat.