Landskapsfiskar
- Gösen: Västmanlands landskapsfisk och ses som Mälarens karaktärsfisk. Den kan väga över 14 kilo och är en mycket populär matfisk.
- Aspen: Upplands landskapsfisk. En karpfisk som kan bli hela en meter lång. Tidigare var aspen hotad men genom olika skyddsåtgärder har den nu en ljusnande framtid i Mälaren.
- Braxen: Sörmlands landskapsfisk. Den kan väga upp till nio kilo och betraktas som en underskattad matfisk av många fiskare.
Landskapsväxter och landskapsdjur
- Närke: Gullviva, Hasselmus, Gulsparv, Benlöja, Vassmosaikslända
- Västmanland: Mistel, Rådjur, Tofsmes, Gös, Asknätfjäril
- Södermanland: Vit näckros, Fiskgjuse, Braxen, Strimlus
- Uppland: Kungsängslilja, Havsörn, Asp (fisk), Cinnoberbagge
Fem så kallade karaktärsarter i Mälaren
- Vitmärla, 1 centimeter lång märlkräfta
- Fiskgjuse
- Vandrarmussla
- Smalbladig vattenpest
- Gös
Vegetation runt Mälaren
Det gynnsamma klimatet kring Mälaren återspeglas i dess vegetation. Det finns en riklig förekomst av ek, som i Västmanland och runt Kungsör kan bilda hela ekskogar.
I Mälaren finns två Ramsarområden som fungerar som ett skydd för våtmarker. Områdena är Asköviken-Sörfjärden utanför Västerås och Hjälstaviken utanför Enköping. Att skydda våtmarker är en viktig del i ett naturvårdsarbete.
Att så många olika naturtyper finns inom Mälardalens relativt lilla område gynnar artrikedomen. Många arter befinner sig här på gränsen till sitt utbredningsområde eftersom det här möts växter från norr, syd, öst och väst. Även åtskilliga arter som ”rymt” från trädgårdar eller kommit in med fartyg via våra hamnar går att hitta här.
Vegetation på Mälarens öar
På Mälarens öar och kring dess kuster finns betesmarker, strandängar och naturskogar. Det landskapet har till stor del skapats av människor och betande djur. En lövvegetation med rikedom på örter och gräs förekommer i skärgårdarna och är rester från den utbredda ängs- och hagmarkskultur som funnits här (Källa: Sveriges nationalatlas 2008). Samtidigt finns orörd naturskog kvar på många otillgängliga mindre öar, skogar som kanske aldrig helt avverkats.
Vattenväxter
Mälaren är en artrik sjö vad gäller vattenväxter. Den har unikt stora och artrika växtsamhällen som domineras av kortskottsväxter, rosettformiga lågvuxna perenna arter, som ofta förekommer längsmed glaciala isälvsavlagringar. I den typen av miljö finns Mälarens internationellt sett mest skyddsvärda vattenväxt, småsvaltingen. Förutom i Mälaren har de endast några växtplatser i Finska viken och i Bottenviken och är därmed världsunik.
Bland de högre växterna dominerar här kärlväxterna. I klara vatten finns lågskottsväxter som nate- och slingeväxter. I mer näringsrika vikar dominerar i stället flytbladsväxter som näckrosor. De rödlistade arterna bandnate och uddnate är relativt vanliga i östra Mälaren där de har sitt starkaste fäste i Sverige.
Bottenfauna
Även bottenfaunan i Mälaren är oerhört artrik. Dit hör bland annat insekter, snäckor och musslor. I Mälaren återfinns till exempel sex av Sveriges åtta arter av stora sötvattenmusslor.
Rovdjur
I de skogrika delarna av regionen, i norr och väster, finns idag fasta stammar av lodjur och varg. Dessa strövar regelbundet söderut och västerut från sina kärnområden, vilket också gäller för björn.
Strandskydd
För att skydda de arter som lever i eller i direkt anslutning till Mälaren finns ett strandskydd på 100 meter upp från strandlinjen. Detta har utökats till 300 meter för delar av Mälaren. Orsaken till skyddet är att undvika att stränderna bebyggs och exploateras. Allt fler vill bo i direkt anslutning till stränder och det innebär att de naturliga livsmiljöerna för växter och djur förändras eller försvinner.