Mälarlandskapens geologi

Bortsett från bergslagsområdena saknar Mälarens avrinningsområde dramatiska drag i topografin. Orsaken är att urberget har eroderats ner till en ganska jämn yta med få höjder högre än 20-30 meter.

Katarinahissen i Stockholm med utsikt över Slussen och gamla stan.
Katarinahissen i Stockholm med Slussen vid söders förkastningsbrant. Foto: Mostphotos

På vissa platser förekommer dock förkastningsbranter med höjdskillnader på upp mot 40 meter. En välkänd förkastning är den som skiljer Gamla Stan från Södermalm i Stockholm.

Vad är en förkastning?

Förkastning är när en bergsyta rör sig i förhållande till en annan bergsyta. De kan röra sig mot varandra, från varandra eller i sidled och ger på så vis uppkomst till olika formationer i landskapet.

Det är i huvudsak de glaciala formelementen som ger landskapet sin karaktär. I landskapet syns omväxlande rullstensåsar, små moränhöjder och slättområden i ett mosaikartat mönster som bildats när inlandsisen smälte. Där finns också vissa urbergsformationer, framför allt i Mälaren och i Stockholms skärgård, där endast dessa högst liggande partier sticker upp från vattenytan.

Vissa högre liggande områden avviker från de uppodlade delarna av landskapet genom att de har hög andel skog och få bebyggelser. Sådana områden hittas i bergslagsdelarna av Närke och Västmanland men också i skogsområdena i norra Uppland. Även lågt liggande mark kan vara glest befolkad, som norra Uppland där berggrunden är mycket flack och landskapet lätt blir sumpigt.

Geologiskt sätt har Mälarlandskapen tre framträdande drag:

  • Berggrunden består i de flesta fall av urberg. Det ger upphov till förhållandevis sura jordarter och begränsade uppodlingsbetingelser.
  • Den pågående landhöjningen med efterföljande strandförskjutning som beror på att området varit täckt av inlandsis. Nästan hela avrinningsområdet var nedpressat under havsvattennivån och enbart en del av bergstrakterna i västra delen ligger över högsta kustlinjen, alltså den nivå som havet vid nuvarande Östersjön nådde upp till strax efter inlandsisens avsmältning för ca 10 000 år sedan.
  • Mälardalens nät av rullstensåsar är större än något annat i Sverige under högsta kustlinjen. Några av dem är hela 25 mil långa.