Klimatarbetets två spår

Parisavtalets mål om klimatåtgärder handlar både om minskad klimatpåverkan och klimatanpassning även om fokus huvudsakligen ligger på att minska klimatpåverkan. För att lyckas nå målen om att begränsa uppvärmningen måste koncentrationen av växthusgaser minska i rask takt.

För att uppnå detta behöver vi ställa om till förnybara energikällor samt värna eller stärka förmågan hos de så kallade kolsänkorna (t.ex. genom natur­­baserade strategier som återvätning av våtmarker, återskogning och förändrad markanvänd­ning för ökad kolinlagring; eller tekniska strategier som exempelvis CCS/BECCS som går ut på att fånga in koldioxidutsläpp och lagra dem under jord).

Två spår som är lika viktiga

Klimatarbete handlar dels om att bromsa den mänskliga påverkan på klimatet (minskad klimatpåverkan, eng. mitigation), dels om att stärka förmåga att möta de utmaningar som ett förändrat klimat för med sig (klimatanpassning, eng. adaptation). De två spåren är lika viktiga och arbetet med dem bör samordnas för att minimera risken för målkonflikter, samt för att dra nytta av eventuella synergi­effekter. Vattenvårdsfrågor återfinns inom båda dessa områden, såväl som en riskutsatt resurs (t.ex. så riskerar grundvattnet att minska till följd av torka) som en potential för att arbeta med klimatåtgärder (t.ex. så kan vattenhushållning i landskapet utgöra kolsänka, minska risken för bränder och bevara biologisk mångfald).

Klimatanpassning handlar om risker och sårbarheter

Eftersom klimatet är ett trögföränderligt system kommer ett förändrat klimat att medföra påfrestningar på natur- och samhällssystem under en lång tid framöver, även efter att växthusgasutsläppen börjat minska.

Klimatanpassning handlar övergripande om att identifiera risker och sårbarheter, samt att hantera dessa genom åtgärder som ökar robusthet och återhämtningsförmåga. Detta gäller oavsett om man fokuserar på byggda miljöer, samhällsviktiga funktioner eller ekosystem. Genom att identifiera och bedöma riskerna och konsekvenserna av ett förändrat klimat kan man vidta åtgärder för att minska sårbarheter och därmed öka samhällets robusthet.

Risker

Den risk man talar om i det här fallet är inte själva klimatförändringen och dess effekter (skyfall, torka, skogsbrand osv) utan risken handlar om att dessa klimateffekter ska leda till förlust av ett värde eller en funktion (t.ex. ekosystemtjänsten grundvattenbildning eller den samhällsviktiga verksamhet dricksvatten­produktion).

• Risk bedöms utifrån skattningar av riskens sannolikhet och konsekvensernas allvarlighetsgrad. Sannolikhet kan t.ex. bedömas utifrån inom vilken tidsperiod det är sannolikt att något inträffar. Konsekvens bedöms utifrån hur stor och allvarlig störning händelsen skulle leda till och hur svårt (eller omöjligt) det skulle vara att återställa system och funktioner efteråt.

För exempel på hur en risk- och konsekvensanalys kan se ut hänvisas till Mälarens vattenvårds­förbunds riskanalys för Mälaren.

• Sårbarhet bedöms utifrån hur exponerat något är för en viss risk och hur hög anpassningskapaciteten är. I korta drag minskas sårbarheten antingen genom att hindra eller minska exponeringen för risken och/eller genom att öka anpassningsförmågan.

• Tidsperspektivet är viktigt att vid bedömning av risk, planering av infrastruktur och prioritering av åtgärder. Detta innebär att såväl konstruktionstid som livslängden på det som ska skyddas måste ingå i kal­kylen, vilket för många infrastrukturprojekt (som byggnader, broar, vägar, VA-nät) sträcker sig långt in i framtiden.